På Byttorpsskolan håller arbetssättet Storyline på att bli en etablerad del av undervisningen, och de digitala verktygen går hand i hand med utvecklingen. Under våren har två av pedagogerna låtit sina elever starta en fiktiv tidningsredaktion - Byttorpsexpressen.

- Det allra viktigaste att tänka på när man gör en intervju, säger Frida, är att vara intresserad på riktigt. Man måste försöka förstå den andre och bry sig om vad den säger.
Frida, Johanna och David utgjorde, under våren, en av tidningsredaktionerna på Storylineprojektet Byttorpsexpressen. Trion var huvudansvarig för nyhetsrapporteringen i den tidning som skulle produceras. De är alla överens om att ett genuint intresse för ämnet, och en bra förmåga att lyssna, är de viktigaste egenskaperna för en god journalist. Men inte ens det är tillräckligt. Man måste också vara väl förberedd inför intervjuerna.
- Annars sitter man bara där tyst och har ingen aning om vad man ska säga, ler Frida.
De tre eleverna, som alla går i femte klass på Byttorpsskolan i Borås, berättar att de fått mersmak för redaktionsarbete och gärna skulle göra fler tidningar under kommande skolår. Det allra roligaste, menar de, är just att få träffa och intervjua folk utanför skolan.
David, som beskriver sin karaktär på Storylinens fiktiva redaktion som en blandning mellan punkare och sekreterare, är dock lite skeptiskt till att jobba på en ”riktig tidning”.
- Att vara reporter är nog väldigt stressigt, säger han. Jag menar med alla deadlines och så. Det tog ju lång tid för oss att göra ett enda nummer. På Borås Tidning gör de flera stycken varje vecka.
- Ja, fast det beror ju på att vi var tvungna att lära oss allt. Publisher och så. Nästa gång kommer det gå snabbare, kommenterar Johanna.

Byttorpsexpressen är bara ett av många Storylineprojekt som genomförts, eller pågår just nu, på Byttorpsskolan i Borås. Intresset för det pedagogiska arbetssättet har växt sig starkt här under de senaste åren. Två av de mest drivande pedagogerna i den utvecklingen är Ulrika Ljung och Annelie Sibgård, som är klasslärare för en femte- respektive sjätteklass. De har båda gått en grund- och en fortsättningskurs i Storyline.
- Det som gör att vi har fastnat för just storyline är att det får eleverna så engagerade. Det är väldigt elevaktivt, berättar Annelie.
I Storyline utgår man alltid från elevernas tidigare erfarenheter och redan existerande kunskaper. I en fiktiv miljö med givna ramar – ett sjörövarskepp, en by på stenåldern, en avgastyngd storstadsmiljö – får eleverna skapa egna karaktärer som tvingas diskutera, samarbeta och söka information för att ta sig fram genom Storylinens berättarlinje. Den första fiktionen som Ulrika och Annelie lät sina elever förflytta sig till var 1300-talet, och just nu befinner sig barnen i ett samtida Borås och är i full gång med att söka visionära lösningar för de galopperande miljöproblemen.

Byttorpsexpressen, som alltså genomfördes i våras, är en lokalt producerad Storyline. Det är Ulrika Ljung som, tillsammans med en kollega, skrivit och planerat förutsättningarna för tillkomsten av den fiktiva tidningsredaktionen.
- I fortsättningskursen får man lära sig skriva egna Storylines. Jag ville göra något där eleverna skulle skriva mycket och få nya mottagare för sina texter. En extern mottagare gör att de måste anstränga sig för att skriva mer genomtänkt och spännande. Att skapa en tidning kändes perfekt, säger Ulrika.
Som en naturlig del av det pedagogiska utvecklingsarbetet på skolan har också användandet av digitala verktyg tagit extra fart. Alla klassrum ska snart utrustas med interaktiva skrivtavlor och i samband med produktionen av Byttorpsexpressen fick eleverna plötsligt ett riktigt stort och hårt paket. Det innehöll en mängd bärbara datorer från pedagogernas påhittade hjälpare Per Peter Pengapung.
- Det har blivit så att Storyline och IT gått lite hand i hand här. Det har känts helt naturligt, menar Ulrika.
De digitala verktygen, tycker hon och Annelie, ger mer tyngd åt den praktiska delen av Storyline-pedagogiken.
- Att få arbeta med många språk och uttryckssätt stärker de lässvaga eleverna, de som har svårt att bara sätta sig ner och läsa in sig på ett ämne, säger Annelie.

I början av storylinen Byttorpsexpressen fick eleverna ett fiktivt mail från en person som behövde hjälp att producera en tidning. Deras karaktärer uppmanades att skicka in en jobbansökan där de berättade om sina förutsättningar: utbildning, arbetslivserfarenhet och personliga egenskaper. Alla sökande fick naturligtvis en anställning, men kanske inte alltid den de hoppats på. Annelie, som skötte fördelningen, visste inte vilka namn hennes elever givit sina karaktärer, så hon fick utgå helt från ansökningshandlingarna.
- Det var intressant. Rollfördelningen blev nog inte som den blivit annars. Det var redaktionschefen som skulle hålla i trådarna i varje grupp, och det var inte alltid de som brukar ha den rollen som fick den nu. Det blev många bra diskussioner om varför några fått vissa tjänster och andra inte. Är man till exempel en bra idrottsreporter bara för att man varit fotbollsproffs? säger Annelie.

När redaktionscheferna utsetts fick de en exklusiv kurs i layoutprogrammet Publisher. Deras första uppdrag blev att föra vidare den kunskapen till sina medarbetare.
- Det här är ett naturligt sätt för dem att arbeta riktigt mycket i grupp. Det blir inte av så ofta annars, berättar Ulrika.
En av nyckelfrågorna som eleverna ställdes inför under projektarbetet var vad man egentligen skriver om i en tidning? Vad är allmänheten intresserad av att läsa? Eleverna brainstormade och gjorde listor. En grupp ordnade en besökstid hos Borås tidning för att kunna ställa frågor på temat.

Nyckelfrågor från pedagogerna är ett av fundamenten i arbetssättet storyline. De fungerar som katalysatorer som ska göra elevernas arbete dynamiskt och framåtsträvande.
- Det är nyckelfrågorna som får eleverna att ifrågasätta saker och ting. Att tänka till. Om man ska skriva en egen storyline gäller det alltså att fundera noga över dem så att de verkligen för arbetet framåt, säger Ulrika.
Hon menar att de helst ska vara öppet formulerade, som i det här fallet: ”Vad tror DU att man skriver om i en tidning?”
- Det ska vara något som man inte kan svara rätt eller fel på, något som man bara kan spåna runt. Det är otroligt vad barnen kan komma fram till mycket som grupp. Det är det som är så fint med Storyline. Man lär sig genom att prata med varandra, dela med sig av sin kunskap och ta del av andras åsikter. Kunskapen sprider sig väldigt effektivt.

Efter hand började de olika redaktionernas reportageidéer ta form. Eleverna utrustade sig med digitalkamera och block och gav sig ut i Borås ”verklighet” för att samla material. Det gjordes modereportage från JC, intervjuer med Elfsborgs fotbollsspelare i samband med deras SM-guld och skrevs recensioner av musikalen Copacabana. Till slut var det dags för redigeringen. Att sköta Publisher visade sig vara en enkel match.
- Det var hur lätt som helst. I alla fall när man kunde det. Det hade varit mycket mer komplicerat att göra allting för hand, avslöjar en av tjejerna i klassen.
Resultatet av det ”urenkla” arbete blev så skinande vackert i sin färggranna, digitaltryckta utgåva att Annelie och Ulrika ställde till med ett stort release-kalas för att fira. Rektorer och andra inbjudna var på plats och alla bläddrade i tidningen och berömde kreatörerna.
- Barnen var verkligen superstolta, säger Annelie. Jag tror att det är viktigt att deras arbeten ibland får en större publik än bara läraren eller klassen. Då känns det de gör viktigt och speciellt.

Annelie och Ulrika är inte heller ensamma om att vara positiva till Storyline på Byttorpsskolan. Ulrika berättar att nästan alla där använder arbetssättet till och från. Själv funderar hon på att skriva en ny Storyline där eleverna får använda sin engelska i en spännande form, kanske på en radiostation eller i producerandet av animerad film. Annelie å sin sida håller på med sin första. Där ska eleverna få vara FN-delegater och åka på en båtresa runt jorden.
På frågan om inte alla dessa planer och projekt stjäl mycket tid från elevernas ”vanliga” undervisning svarar Annelie:
- Det är en fråga man får ofta. När man ska hinna göra det och så. Jag menar att en av de största styrkorna med Storyline är att man hela tiden kan återknyta arbetet till kursplanen. Man kan få med mängder av delar av den i ett sånt här projekt. Och det står absolut ingenstans att en viss del av ens undervisning måste vara på ett visst sätt. Det enda som står är vilka mål som ska uppnås. Det kan vara skönt att veta om man får såna här frågor. Om den ”vanliga” undervisningen. För vilken är egentligen det?

Ta gärna del av planeringsmatrisen som eleverna och lärarna har arbetat efter.

Kontaktinformation: Byttorpsskolan, Borås
Ulrika Ljung
E-post: ulrika.ljung@edu.boras.se 



Artikelförfattaren Nils Sundberg är mediautbildad på Alströmergymnasiet i Alingsås, bor i Göteborg, arbetar som musiker, frilansfotograf och skribent.
E-post: nils@hjartatsorkester.se